AnnikaEdin-Mitt Vindöga

AnnikaEdin-Mitt Vindöga

Min Blogg om

MÄNNISKOBLIVANDET Genom Mitt Vindöga kan jag se världen utanför och jag kan blicka in i mina egna landskap. Mitt Vindöga är Fönstret mellan mig och er.

Aldrig mera svika - sig själv

KÄRLEKENS STIGARPosted by Annika Edin Wed, April 12, 2017 21:04:21
Hon såg sig själv i spegeln och sa: "I´m never ever gonna let you down again". Det var Anita Moorjani som sa det när hon hade vaknat upp ur sin koma. Om ni inte har läst hennes böcker rekommenderar jag er att göra det. Den första heter "Dying to be me". Den andra "What if this is heaven"
Jag prenumerar på hennes nyhetsbrev där hon delar tankar och videos från föreläsningar och frågestunder hon håller. Bakgrunden är att hon var sjuk i cancer och passerade gränsen och hade en näradödenupplevelse. Den stunden förändrade allt och hon tillfrisknade förbluffande fort. Ja ni kan lyssna och läsa själva.

Men ett av hennes viktigaste budskap är hur viktigt det är att vi älskar oss själva. "Var din egen bästa vän" säger hon i den här videon som hon delade idag och som jag nu delar vidare till er.

The biggest lesson I learned in the other realm




  • Comments(0)//annikaedinmittvindoga.lekochvisa.se/#post44

ALDRIG GLÖMMA HUR DET VAR

KÄRLEKENS STIGARPosted by Annika Edin Sun, March 26, 2017 16:25:23
ALDRIG GLÖMMA HUR DET VAR
Så kom då dagen, den jag en gång i tiden aldrig trodde skulle komma. Att jag fick vara med i TV precis som den jag är. Det är lätt att tappa perspektivet när en "kommit så här långt". En vill kanske glömma. Men det vore att svika den jag var, det vore att svika alla de andra, de som fortfarande lever i rädsla. Och det är många, det finns en hård värld utanför Karins och min trygga tillvaro.

Men jag minns en tjej,
en tjej som kände sig väldigt ensam. Det var tidigt 70-tal. Hon skrev brev till, jag vet inte om det hette Rfsl då, och hon fick svar! Ett riktigt brev fick hon! Ett pappersbrev som hon med skräck och tacksamhet vecklade upp. Det stod att det fanns en klubb på Timmermansgatan. Det skulle stå Tim på dörren och hon var välkommen.
Hon gick på Söders gator åt det hållet med bankande hjärta en kväll. Men hon vågade inte ens gå på Timmermansgatan utan letade på en annan gata, intill - hur tokigt det än kan låta. Så stor var rädslan för att bli sedd. Samtidigt var det också rädslan för att inte bli sedd som hindrade. Tänk om hon gick in och ingen enda såg henne! Då skulle hon vara ensammare än någonsin efteråt.
Jag kallar den där tjejen Timotej bara för det där med Timmermansgatan.smiley

DET VAR STORT!
mycket STORT att få vara gäst hos Malou efter tio och berätta om Karins och min kärlek och om våra liv runtikring. Jag behöver inte gå till min egen historia, jag behöver bara besöka vårt Rfsl-café i Sundsvall för att förstå att jag behövs.

Här kan ni titta på vår medverkan i Malou efter tio








  • Comments(0)//annikaedinmittvindoga.lekochvisa.se/#post43

Tacksamhet

NUETPosted by Annika Edin Sat, March 25, 2017 08:26:42
Godmorgon. Det är lördag, jag är ännu kvar i Stockholm efter den stora upplevelsen att få berätta min och Karins historia i riksTV. Jag känner redan att det kommit att betyda mer än jag kunde räkna ut. I första hand en viktig milstolpe i min egen helandeprocess. Och vad är att bli hel?
Jag tänker att viktigast är att Vara Kärlek. Att tillåta den genomsyra mitt väsen. Det låter kanske tjusigt, men det ligger ingen prestation i det. Men en sak förstår jag och det är att öppenhet förändrar mycket. Jag fattar också att kärlek handlar om att ta emot och där kommer tacksamhet in. När jag tänker ordet tacksamhet känner jag mig som en stor parabol som öppnar mig för den oändliga kärlek jag anar bortom tankar och ord, i de stora vackra himlarymderna Så enkelt är det. KRAM







  • Comments(0)//annikaedinmittvindoga.lekochvisa.se/#post42

Malou efter tio

NUETPosted by Annika Edin Thu, March 23, 2017 20:58:19
Hallå bloggen!
Nu var det väldigt länge sen jag skrev nånting. Faktiskt har jag glömt bort att jag alls hade en blogg. Men idag tänkte jag att kanske nån skulle kika in, för Karin och jag var gäster hos "Malou efter tio" idag och programmet sänds imorgon den 24 mars kl 10. Det är stort! Mycket stort att få förtroendet att sitta och berätta sin historia i ett tv-program som sänds över hela Sverige. När så Karin skulle förklara hur det kom sig att hon hittade igen mig efter de 22 år vi varit åtskilda, så berättade hon att hon kollat på mina youtubeklipp, lyssnat på mina låtar på soundcloud och så nämnde hon den här bloggen och jag tänkte att det kanske är läge för att återuppta den.

Just när man ger upp händer det
Det är så märkligt med en livsresa. På sistone har jag slagit mig till ro som pensionär och njuter enormt av friheten och att kunna vila precis när jag vill. Vid årsskiftet la jag också ner mitt företag Lek&Visa, i den bemärkelsen att jag sa upp min F-skatt och avregistrerade företaget. Jag är inte road av att hantera ekonomi - alltså jag har en väldigt ordnad ekonomi, det är inte det - men jag är trött på att jaga pengar och att försöka sälja nåt. Jag vill verkligen kunna dela det jag skapar, både musik, videos och berättelser, men inte truga på folk det och inte låta pengar vara ett hinder. Det är fantastiskt med alla dessa sociala medier, där man kan dela med sig till hur många som helst, utan att pungslå någon på entréavgift.

Synkronisitet
Nåväl. Det är märkligt, just när man taggar ner och låter livet självt få bestämma, då händer det saker. Jag är storligen förundrad över hur Karin och jag lyckas vara på rätt plats vid rätt tillfällen. Jamen tex att vi åt lunch på en restaurang i Sundsvall vi aldrig varit på förut. Och just då är en fotograf/reporter från Sundvalls tidning där och min vana trogen pladdrar jag vitt och brett när något roligt ska hända, i det här fallet att vi skulle gästa Malou von Sievers i tv4. Så i förmiddags ringde journalisten från Sundsvalls tidning och tänkte att hon kunde skriva lite om vårt TV-äventyr. Det tyckte jag var roligt. Hur sannolika är dessa möten? Synkronisitet. Jag gillar det verkligen.

Tanterna på tv-inspelning
Vad vi pratar om i TV? Ja det kan ni själva kolla in när det sänds. Vi själva kommer att sitta ett helt gäng framför TV´n hemma hos min dotter Sara imorgon och kolla in oss själva,
Hur jag upplevde det att få denna inbjudan. Som jag sa - Stort, stort är det. Från att ha gått och gömt sig och bett om ursäkt för att jag är den jag är, kan jag sitta och berätta om det för hela Sverige. Och om jag var nervös? Faktiskt inte. Det finns en tyngd bakom det vi berättar. Det handlar verkligen inte bara om oss. Det handlar om en människosyn där alla är bäst på att vara just sig själva. Det handlar om en dröm, om att Kärleken ska få komma och läka ett samhälle där Rädslan så ofta styr. Kärlek. Men kanske kommer Tacksamheten allra först. Så det jag känner just nu är FRID, som man gör när man upplever att man är där man ska vara.



  • Comments(1)//annikaedinmittvindoga.lekochvisa.se/#post41

Min musiksaga

ÄVENTYRPosted by Annika Edin Mon, January 26, 2015 18:38:03

Idag har jag skrivit färdigt ett häfte med Texter, ackord, rörelselekar och teman. Ifall ni har köpt boken tidigare, kanske ni vill ladda ner det kompletta sånghäftet som pdf. Det är Gratis.

Klicka på bilden nedan så öppnas en pdf. med hela häftet. VARSÅGOD! Eller tvärsom - ifall ni vill köpa boken och skivan och först vill kolla in häftet. Mer på hemsidan www.lekochvisa.se

Ni får alltså både bok, cd och sångbok för endast 169:-







  • Comments(0)//annikaedinmittvindoga.lekochvisa.se/#post40
Next »